lördag 27 juli 2013

Garnfärgning & Brigade / Yarn dyeing & Brigade


Garnfärgning

Eftersom det är värmebölja och man inte orkar göra så mycket så har jag i dag tvättat och förberett tio härvor sockgarn för färgning. Jag har inte tänkt färga dem alla nu med en gång, men jag ville ändå tvätta dem och torka dem så att de är klara att bara ta fram och färga när andan faller på. 
Det här garnet består av ull och nylon och kommer från Viola Schavon Exklusiva Garner i Gnarp. 


Jag tvättade garnet med Y3, som är ett milt tvättmedel som kommer i små påsar om 10 g. Nu hänger garnet på tork ute på balkongen. 


Brigade

Nu börjar den äntligen bli färdig! Tröjan Brigade av Todd Gocken behöver bara få en dragkedja i halsen så är den helt klar sen! Jag har fäst alla trådar och allt annat är färdigt!
Jag har tänkt skriva ett inlägg om hur man (eller jag, i alla fall) fäster blixtlås i mina stickade plagg, och det kommer så snart det blir svalt nog att jag orkar sitta med den varma ulltröjan i famnen en stund. 


Vad stickar ni på i sommar? Stickar ni svala bomulls- och linplagg eller gör ni som jag och svettas med varma ylleplagg? 

Sticka lugnt!

/ Stefan



Yarn dyeing

Since we're in the middle of a heat wave and you really don't have the energy to do much I've been washing a preparing ten hanks of sock yarn today. I'm not going to dye them all at once, but I still wanted to wash and dry them so that they're ready to take out and dye whenever I feel like it later. 
This is a wool/nylon blend from Viola Schavon Exklusiva Garner in Gnarp. 


I washed the yarn using Y3, which is a mild detergent that comes in little bags of 10 grams. The yarn is now hung up to dry on the balcony. 


Brigade

It's almost finished now! The sweater Brigade by Todd Gocken only needs a zipper installed in the neck and then it's finished! I've woven in all the ends and everything else is done!
I'm going to write a blog entry about how you (or I, at least) install zippers into my knitted garments and that'll happen as soon as it gets cool enough for me to be able to sit with this warm wool sweater in my lap and work on it.


What are you knitting this summer? Are you knitting cool cotton or linnen garments or are you doing what I'm doing and sweating away with warm wool things? 

Happy knitting!

/ Stefan





tisdag 16 juli 2013

Vulpix och sommarlov / Vulpix and summer holidays



Vulpix

Sedan jag skrev här på bloggen sist har jag både hunnit påbörja och avsluta sjalen Vulpix av Stephen West. Det är en sjal med förkortade varv och där man använder sig av sk. "japanska förkortade varv". Min tanke var att jag skulle sticka upp några provlappar och göra en förklaring av den här tekniken till det här blogginlägget, men eftersom jag har ganska mycket annat än stickning på gång just nu och vet att jag inte kommer kunna blogga så mycket den närmaste veckan så får det bli lite längre fram. 
Sjalen Vulpix stickas med två olika färger och jag valde att sticka den i garnet Fame från Marks & Kattens och garnet Fame Trend från samma företag. Dock var jag inte helt nöjd med mitt garnval, då det här garnet kändes lite för tunt för den här sjalen, plus att jag inte riktigt gillade färgerna. Men, jag gjorde klart sjalen ändå. 
När jag skulle blocka den så upptäckte jag att det inte fanns ett enda utrymme i lägenheten som var stort nog, så det fick bli att jag hängde upp den på tvättlinan och så fick den torka i vinden där. Det gick bra det med, då den här sjalen inte direkt består av några komplicerade spetsmönster som ska sträckas ut för att komma till sin rätt. 


Sommarlov

Bloggandet blir som ni kanske märkt lite långsammare nu på sommaren. Det är för att jag har andra saker på gång, men också för att det i solen och värmen är svårt att motivera sig till att sitta med en varm ullstickning i knät, även om det ju är kul att sticka och så. Men håll ut - det kommer bli mer bloggande snart! 

Sticka lugnt!

/ Stefan


Vulpix

Since my last blog entry I've both started and finished the shawl Vulpix by Stephen West. This is a shawl that calls for knitting short rows in the Japanese style. It was my ambition to knit up some samples and explain this technique in the blog entry but since there's a lot of other things than knitting going on right now and I know that I won't be able to blog much the coming week that's going to have to happen in the future. 
You knit the Vulpix shawl in two different colours and I chose "Fame" from Marks & Kattens and "Fame Trend" from the same company. I wasn't totally happy with my choice of yarn though. This yarn felt a bit too thin for this shawl plus I didn't really like the colours. But, I still finished the shawl. 
When I was about to block it I discovered that there wasn't a single space in the flat that was big enough for it, so I hung it up on the clothesline on the balcony and it could dry in the wind. It worked out fine, since this shawl doesn't have any complicated lace pattern that needs blocking to show properly. 


Summer holidays

As you might have noticed, it's a bit further in between the blog entries now that it's summer. It's partly because I have a lot of other things going on and partly because the sun and the heat makes it hard to motivate oneself to sitting with a warm wool knitting in the lap, even if I enjoy the actual knitting. Hang in there - I'll soon be writing more often! 

Happy knitting!

/ Stefan

söndag 7 juli 2013

Pyttipanna och lin / The "Pyttipanna" shawl and flax


Pyttipanna

Jag har inte alls hakat på trenden med att sticka Pyttipannan, en sjal som blivit alldeles vansinnigt populär och som alla verkar sticka! Men, så tänkte jag att jag i allmänbildningens namn i alla fall skulle ta och göra en! Om inte annat så för att lära mig tekniken. 

Pyttipannan är en sjal designad av Maria Samuelsson, som har bloggen garnomera. Den kan i princip stickas i vilket garn och med vilka stickor som helst, vilket gör den väldigt praktisk såtillvida att man kan sno ihop en av det man har hemma. Det är ett mönster som är lätt att förstå och man lär sig det väldigt snabbt utantill. Sjalen stickas som en lång remsa med uddar som man sedan plockar upp maskor längs med och formar med hjälp av förkortade varv. 
De saker man behöver behärska för att kunna sticka en Pyttipanna är:
  • Stickad uppläggning (alternativt "vanlig" uppläggning)
  • Räta maskor
  • Aviga maskor
  • Omslag
  • Dubbla omslag
  • Sticka två räta tillsammans
  • Sticka räta maskor genom bakre maskbågen
  • Lyfta maskor rätt
  • Lyfta maskor avigt
  • Maska av
För de förkortade varven sedan så behöver man också kunna det som man på engelska kallar SSK, vilket är en förkortning för slip-slip-knit, och som går ut på att man lyfter två maskor rätt efter varandra och sedan stickar dem tillsammans genom den bakre maskbågen. 
Det finns en mängd instruktionsvideos om alla de här teknikerna på YouTube och det är lätt att söka och hitta dem där. 

Jag satte mig och stickade en Pyttipanna i ett sockgarn som jag färgat själv (se inlägg "Mer garnfärgning och frågor & svar") och såhär blev resultatet:


Jag använde stickor 4 mm och till avmaskningen (jag gjorde en i-cordavmaskning) använde jag stickor 3 mm. 


När man stickar saker och ting, men kanske framförallt sjalar och sånt som har ett mönster som består av hål av olika slag (spets, med andra ord) så är det alltid bra att blocka sin stickning. Det betyder att man blöter upp den i vatten (man kan ha i lite tvättmedel eller en mild tvål också om man vill) och sedan försiktigt kramar ur vatten ur den, lägger den på en handduk på golvet, rullar ihop det hela till en stor rulle som man sedan trampar på, för att på ett så skonsamt sätt som möjligt krama ur så mycket vatten ur det stickade som möjligt. Sedan nålar man upp det man stickat på ett underlag. Det kan vara på en säng eller på speciellt blockningsmattor, jag använder dock vardagsrumsmattan som är tjock och lätt att sätta nålar i, plus att den ligger stabilt på golvet så att jag kan sträcka ut stickningen så som jag vill utan att mattan rullar ihop under stickningen. 
Sedan får den ligga där till den har torkat och då tar man loss den och sen är den blockad. 


Blockningen gör att mönstret framträder på ett helt annat sätt och det ger också stadga och struktur åt stickningen. 

Lin

Jag har en längre period planerat att sticka en kofta till min mamma. Nu har jag äntligen hittat garnet till den! Jag och min sambo var häromdagen i Märsta och kikade in på Textilcentrum som ligger i centrum där. Det är en väldigt trevlig butik med ganska mycket garn (de har även en andra butik i Märsta, bara cirka 300 meter från den i centrum) och även om de inte har så mycket "lyxgarner" som Malabrigo och Cascade och sånt, så finns det ett väldigt bra utbud och man kan alltid hitta något man vill ha. 


Garnet jag sprang på och som jag vet kommer bli perfekt till det här projektet är ett lingarn från Marks & Kattens, och jag hittade det i två olika färger som jag tror kommer kontrastera varandra på ett bra sätt. Jag fick även med mig ett par nystan Fame, även det från Marks & Kattens, som är tänkta att bli en sjal så småningom. 


Jag håller på att skissa på ett mönster för en kofta nu, så får vi se när jag kommer igång med att sticka provlappar och så. Det ska bli väldigt spännande!

Sticka lugnt!

/ Stefan



The "Pyttipanna" shawl

I haven't really caught on to the trend of knitting the "Pyttipanna"* shawl even though it's becoming immensely popular and it seems as if everyone is knitting one! But, in the name of general knowledge I decided to make one, if nothing else so at least to learn the technique. 

The "Pyttipanna" shawl is designed by Maria Samuelsson, who's the person behind the blog garnomera. You can knit it in basically any yarn and with any knitting needles, which makes it a very versatile pattern since you can knit it with what you happen to have at home. It's not a pattern that's difficult to understand and you memorise it very quickly. You knit the shawl's lace edge as a long strip and then you pick up stitches along the side of it and form the shawl using short rows. 
The things you need to be able to do to knit a "Pyttipanna" shawl are:
  • Knitted cast-on (alternatively long-tail cast-on)
  • Knit stitch
  • Purl stitch
  • Yarn over
  • Double yarn over
  • Knit two together
  • Knit through the back loop
  • Slip as if to knit
  • Slip as if to purl
  • Bind-off
For the short rows you also need to be able to do an SSK, which is short for slip-slip-knit and where you slip two stitches in a row as if to knit and then you knit them through the back loop.
There are a lot of videos on YouTube on how to do all of these techniques and it's really easy to search for them there. 

I sat down and knitted a "Pyttipanna" shawl in a sock yarn that I've dyed myself (see the blog entry "Mer garnfärgning och frågor & svar") and here it is:


I used 4 mm needles (US size 6) and for the bind-off (I did an i-cord bind-off) I used 3 mm needles (in between US size 2 and 3) .


When your knitting things, and maybe even more so with shawls and things that have a pattern that's made up of holes of any kind (i.e. lace) it's always good to block it. That means that you'll be soaking it in water (you can add a mild soap or a wool detergent if you'd like) and then gently squeeze it to get some of the water out. Then you put it on a towel and roll it up and then you step on it. That way you squeeze the water out of it in a gentle way and don't risk it felting. The you pin it onto something, it can be a bed or a special blocking mat. I use the living room carpet since it's rather thick and easy to pin things to, plus that it's stable and doesn't roll up from stretching the knitting on top of it. 
Then you just leave it there until it's dry and then take out all the pins and then it's blocked. 


The blocking makes the pattern appear more clearly and gives the knitting more fastness and helps it keep it's structure.


*"Pyttipanna" is a dish made up of diced potatoes, onions and meat that you serve with a fried egg and pickled beetroot. 

Flax

I've been planning to knit a cardigan for my mother for a long time. I've finally found the perfect yarn for it now! My partner and I where in Märsta (outside Stockholm) the other day and we went to the store Textilcentrum that's located in Märsta center. It's a very nice shop and they have quite a lot of yarn (they also have a second shop in Märsta, only about 300 metres from the one in the center) and even though they don't have any "luxury yarns" like Malabrigo or Cascade and things like that, they still have a very good assortment and you can always find something that you like. 


The yarn that I found and that I know will be perfect for this project is a flax (linnen) yarn from Marks & Kattens and I found it in two colours that I think will look great together. I also got a pair of skeins of Fame, also from Marks & Kattens, that I think I'll make into a shawl at some point. 


I'm drawing up a pattern for a cardigan as we speak, and hopefully I'll be able to start knitting swatches soon. I'm really looking forward to it!

Happy knitting!

/ Stefan








onsdag 3 juli 2013

Upprepning och "spit-splicing" / Frogging and spit-splicing



Upprepning

Jag vaknade mitt i natten och fattade ganska snart det jobbiga beslutet - jag måste repa upp! Jag har de senaste dagarna nästan stickat klart tröjan "Brigade" av Todd Gocken, men jag gjorde fel nånstans och fick fel antal maskor vid ena axeln. Det hade säkert kunnat gå att rädda i efterhand, men jag är ganska petig och vill gärna att det ska vara rätt från början och om jag inte repade upp och gjorde om det så att det blev helt rätt så skulle jag tänka på det varje gång jag skulle se tröjan sen.
Sagt och gjort, jag drog ur stickorna och repade upp omkring 21 cm av det jag hade stickat de senaste dagarna, och nu är garnet tvättat, utsträckt och hänger på tork (se blogginlägget "Frogging och hur jag blev den bästa grodan..." för info om hur man gör) och sedan är det bara att försöka igen!


"Spit-splicing"

När man stickar med garn som är 100% av en djurfiber, som till exempel ull, alpacka eller kamel och som INTE är superwash-behandlat, så har man möjligheten att göra en "spit-splice" för att slippa trådar att fästa i sin stickning. 
Jag är osäker på om det finns ett svenskt ord för just "spit-splicing", men om någon känner till ett sånt ord får ni gärna höra av er!
Nåväl, såhär går det till:

Nystanet har tagit slut och jag måste börja på nästa. I det här fallet är det Cascade 220 från Cascade Yarns som jag använder (det är 100% ull och inte superwash-behandlat). 


Här finns alternativet att bara göra en knut, eller att bara börja sticka med det nya nystanet och sedan fästa garnet på baksidan av stickningen. Dock så vill jag undvika fler trådar att fästa och jag tycker dessutom att det blir snyggare med en spit-splice. 
(det finns också flera alternativ till spit-slicing, men det återkommer vi till senare)


Om man tittar noga ser man att garnet består av flera så mindre trådar som är spunna runt varandra. I det här fallet är det fyra trådar som garnet relativt enkelt kan delas upp i. 


Det man gör nu är att klippa av hälften av trådarna några centimeter ned, så att änden av garnet är hälften så tjock som resten. Detta göra man på båda ändarna som man vill tova ihop. 


Sedan kommer vi till anledningen till varför det heter just "spit-splice" - stoppa båda garnändarna i munnen och fukta dem med lite saliv. 


Sedan korsar man garnerna över varandra och börjar sno dem runt varandra. 


Fortsätt sno garnerna runt varandra tills det börjar se ut som en lång tråd. 


Sedan använder man sig av ullens egenskap att tova sig när den är blöt och när man applicerar friktion och värme. 
Man lägger helt enkelt den delen av garnet som är blöt och som man ska tova ihop i handflatan:


Sedan tar man andra handen och lägger ovanpå och gnuggar händerna mot varandra. På så sätt värms garnet upp av friktionen och det börjar tova ihop sig. Det behövs inte mycket gnuggande förrän man har en nästintill osynlig skarv mellan de två olika garnändarna. 


Det här ger en stark skarv som jag nog aldrig har upplevt att man har kunnat se i det färdiga stickade plagget. Inte heller har jag varit med om att en sån här skarv har gått upp (peppar, peppar, ta i trä...) och det är absolut värt den lite äckliga smaken som garn i munnen ändå ger. 

Det kan vara värt att testa att göra en spit-splice även på andra garner (sockgarn som består av en större del ull och en liten del polyamid/nylon/akryl t.ex.), men det kommer inte fungera på superwash-behandlade garner och inte heller på cellulosabaserade garner som bomull, lin eller bambu. 

Lycka till! 

/ Stefan


Frogging

I woke up in the middle of the night and pretty soon it became clear to me that I had to make the tough decision - I have to frog my knitting! The last few days I've been almost finishing the sweater "Brigade" by Todd Gocken but I made a mistake somewhere and ended up with the wrong number of stitches by the shoulders. I'm sure it could have been fixed afterwards in some way, but I'm quite picky about getting things right and if I didn't frog it and re-made it the right way it would annoy me every time I'd see the sweater after that. 
So, I pulled my needles out and unravelled about 21 centimeters (a little over 8 inches) of what I've been knitting the last few days and now the yarn has been washed, stretched and hung up to dry (see the blog entry "Frogging and how I became the best frog..." for info on how to do this) and once it's dry I'm going to try it again!


Spit-splicing

When you're knitting with a yarn that's 100% animal fibre, like for example wool, alpaca or camel and that HAVEN'T been superwash treated, you have the option of spit-splicing as to get rid of any unwanted ends of yarn that you're going to have to weave in later. 

Here's how it's done:

I've run out of yarn and I need to add a new ball of yarn to my knitting. In this case I'm using Cascade 220 from Cascade Yarns (it's 100% wool and non-superwash).  


Here you have the option of just tying a knot or to just add the next ball of yarn and then weave in the end in the back or your knitting. I like to avoid more loose ends to weave in than I need though, plus I think that a spit-slice is much more subtle in the way it looks. 
(there are alternatives to spit-splicing, but we'll get back to that later)


If you look closely you'll see that the yarn is made up by several smaller threads that have been spun around each other. In this case there are four of them. 


Now you cut off a few centimeters (about an inch or so), so that the end of your yarn is only half as thick as the rest of it. Do this to both ends that you want to join.


Then we get to the actual spit part of the spit-splice - put both ends of yarn in your mouth and wet them with saliva. 


You then cross the yarns over one another and start to twist them. 


Continue to twist them around each other until you have something that starts to look like a long continuous thread. 


Then it's time to use the wool's felting properties by applying friction and heat. 
You put the part of the yarn that you want to join together in the palm of your hand:


You then take your other hand and put it on top and rub your hand together. That way you'll heat up the yarn with the friction and it will start to felt. You don't need to rub your hands together very much until you have an almost invisible joint between the two balls of yarn. 


This is a strong joint and I don't think I've ever been able to see one in a finished piece of knitting. Nor have I've ever had one come undone (knock on wood) and it's absolutely worth the slightly disgusting taste that the yarn will leave in your mouth. 

It can be worth to try doing a spit-splice on other yarns too (like a sock yarn that's made up of mostly wool and a little bit of polyamid/nylon/acrylic for example), but it won't work on a superwash yarn and not on any cellulose fibres like cotton, linen or bamboo. 

Good luck!

/ Stefan

måndag 1 juli 2013

Sockor / Socks


Sockor

Så blev de äntligen klara - Cat Bordhis "Personal Footprint Socks"!
Det är en lite annorlunda sockstickningsteknik än den de flesta är vana vid, som Cat beskriver i boken "Personal Footprints for Insouciant Sock Knitters". Det är en socka som man stickar från tån och upp, och istället för att göra hälen och sedan vända upp mot benet, så stickar man tån, själva foten och hälen och sedan klipper man upp (!) sockan på ovansidan och stickar benet på sockan. Jag vet, det låter vansinnigt och hur läskigt som helst - men det var inte alls så farligt som jag hade trott att det skulle vara!
Klicka här för att se en genomgång av tekniken på YouTube.

Jag vet att många stickare är väldigt måna om sina LYS (engelsk förkortning för "local yarn store", alltså den lokala garnhandeln) och vill stötta dessa så att de kan fortsätta finnas kvar. Jag kan inte annat än hålla med Cat Bordhi genom att uppmuntra er som vill köpa böcker om stickning att göra det genom era lokala garnbutiker. De flesta butiker tar gärna hem saker man frågar efter och det!


Fördelen med det här sättet att sticka sockor på är att man får en socka som är perfekt anpassad för ens egna (eller för någon annans) fot, och man kan på ett rätt enkelt sätt ändra passformen på den. Det är dessutom oerhört enkelt att själv designa sina sockor när man väl gjort sin första "discovery sock". Det ger en oerhörd frihet i sockstickandet och man behöver inte sätta igång med en socka för att sedan upptäcka att den absolut inte passar ens fot. 
Det finns också nackdelar med den (för det gör det ju med allt). Jag tycker att det lite tråkiga med tekniken är att man måste ha foten man stickar till i närheten och tillgänglig under hela tiden man stickar sin "discovery sock". Det gör det lite svårt att sticka till släktingar och att sticka som en överraskning till födelsedag eller jul eller liknande. Dock så ska det ju nämnas att bara man har gjort sin "discovery sock" och har ritat av foten på en bit kartong, så kan man sedan sticka sockor som kommer passa den foten även om personen som foten sitter på är på andra sidan jorden. Så länge man håller sig till ungefär samma masktäthet, det vill säga. 

Jag kan verkligen rekommendera den här boken ("Personal Footprints for Insouciant Sock Knitters" av Cat Bordhi) för er som vill prova på en ny teknik att sticka sockor på! Det är inte svårt och det där med att klippa i stickningen är inte alls så farligt som man tror i början! :)


Jag har stickat mina sockor i ONline Supersocke 6-ply och med stickor 2.75 mm. 

Sticka lugnt! 

/ Stefan


Socks

So I finally finished them - Cat Bordhi's "Personal Footprint Socks!"
This sock knitting technique, that Cat describes in her book "Personal Footprints for Insouciant Sock Knitters" is a bit different to what most people are used to. This is a sock that you knit from the toe and up, but instead of knitting the heel and turning up towards the leg of the sock you knit the toe, the actual foot and the heel and then you take out a pair of scissors and cut (!) the upper side of the sock and then you knit the leg. I know, it sounds crazy and absolutely terrifying - but it wasn't scary at all!
Click here to see an overview of the technique on YouTube.

I know many knitters care for their LYS (short for "local yarn store") and want to support it so that they can stay in business. I can only agree with Cat Bordhi by encouraging you to buy your knitting books through your LYS. Most shops will be happy to order it for you!


The good thing about this technique for knitting socks is that it gives you a sock that's perfectly suited for your (or for anyone else's) foot and it's quite simple to change the fit of the sock. It's also very easy to design your own socks once you've knitted your "discovery sock". It gives you an enormous freedom in your sock knitting and you don't have to end up knitting almost an entire sock with some intricate pattern just to discover that it doesn't fit after all.
There is, however, a downside to this technique (everything has one, after all). I find that the downside of it is that you need the foot that your knitting for sort of nearby and available for trying the sock on while you're knitting your "discovery sock". That makes knitting for relatives that don't live close by or to knit as a surprise for a birthday or Christmas somewhat difficult. However, once you've knitted your "discovery sock" and made a cardboard cut out of the foot you can knit socks with a perfect fit even if the actual foot your knitting it for is located on the other side of the world. As long as you're sticking with the same sort of gauge, that is.

I can really recommend this book ("Personal Footprints for Insouciant Sock Knitters" by Cat Bordhi) for all of you out there that want to try out a new way of knitting socks! It's not difficult and that part about cutting into your knitting isn't at all as scary as it sounds in the beginning! :)



I've knitted my socks in ONline Supersocke 6-ply with 2.75 mm needles (US size 2). 

Happy knitting! 

/ Stefan