Feberstickning och nattlig garnfärgning / Fever knitting and nocturnal yarn dyeing

Feberstickning och nattlig garnfärgning

Jag har visst åkt på en sån där oerhört jobbig sommarförkylning, med feber och ihållande hosta, så det har inte blivit så mycket stickat på några dagar nu. Dock så är jag på bättringsvägen och har nu satt igång med stickandet igen, även om det går lite långsammare än vanligt eftersom kroppen är lite trött.

Jag stickar vidare på koftan "Bridgeport", designad av Todd Gocken. Det är något av ett evighetsprojekt eftersom jag stickar den med så små stickor (2.25 mm), vilket inte alls är den stickstorlek som rekommenderas i mönstret. Det är ju så att ens stickfasthet är lite som en handstil, man har sin stickfasthet och den är svår att ändra på. Dessutom finns det flera olika sätt att sticka på, och i USA är det vanligt att man "kastar", dvs att man håller garnet i höger hand och släpper höger sticka vid varje maska, för att sno garnet runt den vänstra stickan, innan man sedan drar det igenom och på så sätt skapar nästa maska. Jag tror inte jag träffat på någon i Sverige som använder den här tekniken, utan här stickar de flesta istället på ett sätt som man brukar kalla "kontinentalt", där man håller garnet i vänster hand och plockar upp det med höger sticka utan att släppa den, och drar sedan igenom det för att skapa nästa maska.
De här två teknikerna skiljer sig inte alls åt vad gäller utseendet på själva stickningen, förutom på det sättet att stickare som "kastar" tenderar att sticka fastare än de som stickar "kontinentalt". Detta betyder att om man är en kontinental stickare och ger sig på mönster designade av en amerikan (men även andra, förstås, men jag använder just amerikaner som exempel här eftersom det är det jag har "råkat ut för") så kan man behöva gå ned ganska mycket i stickstorlek för att få rätt masktäthet (och därmed också rätt storlek på det färdiga plagget). T.ex. så skriver Todd i mönstret att man ska använda 2.00 mm stickor till resåren och 3.00 mm stickor till själva mönsterdelen av koftan. Jag har ingen aning om Todd stickar med kasttekniken eller om han stickar kontinentalt, men jag var tvungen att gå ned till 2.25 mm stickor för att få samma masktäthet som han fått, vilket kan bero på att vi har olika sticktekniker (men också på att vi har olika handlag).
Det jag vill säga med det här är att glöm inte att sticka provlapp! Det är så tråkigt att lägga många, många timmars arbete på en tröja som sedan visar sig vara tre fyra storlekar för stor/liten.
Om man vill vara riktigt på den säkra sidan, så sticka en ordentlig provlapp och tvätta den sedan enligt instruktionerna på garnbanderollen, blocka den, låt den torka och mät den sedan. Då kan du vara säker på att ditt plagg kommer få rätt storlek när du är klar med din tröja, eller vad det nu är du vill sticka. :)

Jag har färgat lite garn igen också. Den här gången blev det ett grönt/svart garn som jag ska skicka till en kvinna som är med i samma online stickgrupp som mig och som förlorat allt sitt garn i en brand. 

Utöver detta så har det inte hänt så mycket på stickfronten här nu på ett tag, pga att jag legat sjuk, men det ska det bli ändring på! Nu såhär efter Midsommar går vi mot mörkare och kallare tider och nu gäller det att ligga i med stickningen så det blir några kläder/vantar/mössor/strumpor till vintern (och till julklappar, förstås)! :)

Sticka lugnt!

/ Stefan

Fever knitting and nocturnal yarn dyeing

I appear to have caught one of these annoying summer colds that feels like it's going to last forever, complete with fever and a very annoying cough, so I haven't been able to knit much for a few days now. I am feeling a lot better now though and I've started knitting again, even though I'm a bit slower than usual since my body's kind of tired. 

I'm continuing to knit on the cardigan "Bridgeport", designed by Todd Gocken. It's turning out to be something of a never ending story since I'm knitting it with tiny needles (2.25 mm or US size 1) which isn't at all the needle size that's recommended in the pattern. You're knitting gauge is a bit like your handwriting, it's hard to change. Plus, there are a number of different ways to knit and in the US the "throwing" technique is very common, which means that you hold your yarn in your right hand and you drop your right needle for every stitch, to wrap the yarn around the left needle, before pulling it through the loop on the left needle and thus creating the next stitch. I don't think I've ever met anyone here in Sweden who knits like this. Here the "continental" knitting technique is more common, where you hold the yarn in your left hand and pick it up with your left needle (without dropping it), pull it through the loop and creating the next stitch. 

These two techniques don't differ at all when it comes to the look of your knitting, but they do differ in the way that "throwers" tend to knit tighter than people who knit "continental". This means that if you're a continental knitter and want to knit something that's been designed by an American (but others too, of course, I'm just using American as an example here, since that's what I've run into), chances are that you might have to go down quite a few needle sizes in order to get the right gauge (and thus get the right size in your finished garment). For example, Todd writes that you're to use 2.00 mm (US size 0) needles for the ribbing and 3.00 mm needles (really in between US size 2 and 3, but the pattern says US size 3, which really is 3.25 mm) for the fair isle part of the cardigan. I don't know if Todd is a thrower or a continental knitter, but I had to go down to 2.25 mm needles (US size 1) to get the right gauge, which may be because of differences in technique (but could also be just that one is a tighter knitter than the other, of course). 

What I want to say here is don't forget to knit up a swatch! It's not so nice to put in hours and hours of work into a sweater that then turns out to be three or four sizes too big/small. 

If you really want to play it safe, knit up a swatch and wash it according to the instructions on the yarn's ball band, block it, let it dry and then measure it. That way you can be sure that your garment is going to be the right size when you've finished it. :)

I've also been doing some yarn dyeing. This time I've made a green/black sock yarn that I'm going to send to a woman who's in the same online knitting group as me and who lost all her yarn in a fire. 

Other than that, not much has been going here on the knitting front since I've been ill, but that's all going to change! Now that we've passed Midsummer we're heading for darker and colder days and now one really has to knit along so that there will be some clothes/mittens/hats/socks for the winter (and for Christmas gifts, of course)! :)

Happy knitting!

/ Stefan

Språkliga förändringar / Linguistic changes

Svenska

Jag har nu bestämt mig för att byta språk, eller i alla fall lägga till ytterliga ett språk i min blogg - engelska. Jag har väldigt många engelsktalande vänner som inte förstår ett ord svenska, och det vore kul att kunna inkludera även dem i mitt stickbloggande.
Så, jag kommer från och med nu att skriva mina inlägg både på svenska och på engelska, och jag kommer även börja lägga till översättningar av gamla inlägg, med målet att allt ska finnas på båda språken så småningom.

/ Stefan

English

I've now decided that I'm going to swap languages, or rather add one in this blog - English. I have a lot of English speaking friends that don't understand a word of Swedish and it would be nice to be able to include them in my blog too.
So from now on I'm going to write every entry both in Swedish and in English and I'm also going to start the process of translating and adding the English translations to all my old blog entries, aiming towards having everything in Swedish/English at some point.

/ Stefan

World Wide Knit in Public Day

I lördags var det så dags för World Wide Knit in Public Day. Evenemanget har pågått en hel vecka, men det verkade av någon anledning vara som mest på gång just i lördags (15/6).

Jag hade bestämt mig att medverka på två tillställningar, en stickning på pendeltåg i västra Stockholm, arrangerad av Stäkets Hantverk & Design och Ateljé Huskroken samt en stickträff i Kungsträdgården i centrala Stockholm, arrangerad (delvis av undertecknad) genom Facebookgruppen Stickklubben Stockholm.

Tågstickningen var väldigt rolig! Vi var omkring 10 personer som åkte fram och tillbaka med pendeltåget mellan Kallhäll och Barkarby och stickade för fullt! Jag hade tagit med mig två olika stickningar, ett par sockor i mitt hemfärgade garn och min fair isle-kofta i grått och brunt. Det var lite stressande att sitta på tåget och veta att man strax skulle av (det är inte så långt mellan Kallhäll och Barkarby), och vilja hinna klart sitt varv eller så innan det är dags att plocka ihop. Inte hade jag gjort det lätt för mig heller som hade råkat hamna på det enda stället på sockan där man måste sätta markörer med ett visst antal maskors mellanrum. Men det gick och det blev otroligt nog också rätt! På grund av tågstickningens lite stressade natur, så tog jag inga bilder där tyvärr. Men det är möjligt att någon annan stickbloggare har bilder därifrån.

Efter tågstickningen så var det dags att dra sig in mot stan. Stickeventet där tågstickningen ingick fortsatte dock med en picknick.

Väl framme i stan blev det en snabb lunch och sedan installerade jag mig i halvskuggan på TheHuset i Kungsträdgården, där vi skulle ses och sticka. Jag köpte lite fika och det tog inte många minuter innan nästa person dök upp! Folk kom och gick lite hela tiden, men vi var nog som mest uppe på omkring 20 personer.

Det blev en jättetrevlig stickträff och många, många, många maskor stickades! Det var så väldigt trevligt att träffa alla (som man normalt bara "träffar" online) och att se allas fantastiska stickningar och virkningar! Det var grymt inspirerande och imponerande!

Men, allt har ju som bekant en baksida, och det kan vara värt att nämna att vi inte blev alltför trevligt bemötta på TheHuset (som namnet till trots inte hade speciellt många sorter eller kunde speciellt mycket om just the). Efter ett par timmar av kontinuerligt stickande och fikade så blev vi mer eller mindre ombedda att gå, med motiveringen att det dels behövdes plats för fler gäster (vilket inte var sant, då det fanns lediga bord hela tiden vi var där) och dels att "tänk om alla skulle göra så!". Och ja, kära TheHuset-människor - TÄNK om alla skulle sticka och vara trevliga! HUR skulle det då gå?! 

Nåväl, vi bestämde oss för att mer eller mindre strunta i detta och sitta kvar, då flera precis hade köpt fika och satt sig ned när vi blev tillsagda. Vi fortsatte dessutom köpa fika under de två timmar (!) till som vi stannade. 

Jag förstår verkligen om caféägare stör sig på människor som kommer och köper fika och sitter kvar länge, men då får man faktiskt sätta upp en skylt om att det man köper kommer med en tidsbegränsning. Och motiveringen "tänk om alla skulle göra så!" går ju inte ihop alls, för normalt sitter ju folk och pratar på caféer och det gjorde ju vi också, med enda skillnaden att vi stickade under tiden. 

Nåväl, jag ska inte bli för långrandig om just detta, men det kan vara värt att komma ihåg var det inte (!) är en bra idé att gå om man är ett kompisgäng som vill gå ut och ta en fika och sticka lite...

Jag har läst om flera som bloggat om den här träffen, så kika gärna in på Marias garnhändelser och Knit-Marie, där även jag fastnade på bild, i sällskap av min grå-bruna kofta. 

Jag är inte så mycket en person som går på stickcaféer och så, men den här dagen har verkligen fått mig att vilja gå på mer såna tillställningar, så vi ses säkert på någon sådan framöver! 

/ Stefan

Mer garnfärgning och frågor & svar

Garnfärgning

Jag har fått en hel del frågor om garnfärgningen, så jag tänkte försöka besvara dessa och kanske skriva en lite mer utförlig beskrivning om hur jag gjort och också visa lite av det nya garnet jag har färgat. 

Jag började med att hälla upp fem liter vatten i en stor kastrull, tillsätta 13-14 matskedar ättika och sätta den på spisen. Man vill inte att vattnet ska koka, utan det ska sjuda lite stillsamt bara. Man får testa sig fram vad som funkar med värmen på spisen och så. Jag har turen att ha en spis där det finns ett perfekt läge, som gör att jag inte behöver oroa mig för att det ska börja stormkoka eller bli för kallt, men det finns säkert spisar där man måste vrida upp och ned plattan hela tiden för att det ska funka. 

Under tiden vattnet blir tillräckligt varmt, så tog jag en 100 g härva med sockgarn (75% superwash ull och 25% polyamid), knöt om den på tre ställen med ett tunt bomullsgarn (inte så hårt, utan så att garnet ändå är relativt fritt) och vred den runt sig själv (se bilden nedan) och stoppade den sedan i en bunke med lite vatten och ett par matskedar ättika i. Jag pressade ned den i vattnet för att få ur luften ur den. 

Medan jag väntade på vattnet (det tar en stund) så blandade jag också färgen till mitt första färgbad. 

I det här fallet ville jag göra ett garn i rött, gult och orange och jag valde att börja med en mörkröd färg. Jag tog lite vatten i ett glas och blandade i 60 droppar röd färg och tillsatte också 20 droppar svart färg. 

Färgerna jag använde kommer från det amerikanska företaget McCormick (den röda) och Dr. Oetker (den svarta). Jag är dock inte så förtjust i färgerna från Dr. Oetker, då de inte riktigt vill fästa i garnet och de är dessutom mycket, mycket svagare än de amerikanska. Jag kommer i fortsättningen att bara använda mig av färger från McCormick när jag färgar på det här viset. 

Sedan, när vattnet börjat sjuda, så tillsatte jag färgen och sedan också garnet. 

Jag satte en timer och lät det stå och sjuda i 30 minuter. Jag kollade med 10 minuters mellanrum för att se hur pass mycket färg som absorberats av garnet och efter 30 minuter så var vattnet nästan helt klart. 

Jag tog sedan ur garnet med hjälp av en tång (det är väldigt, väldigt varmt!) och eftersom det i det här fallet handlade om ett superwashbehandlat garn så behövde jag inte vara rädd att det skulle tova sig, vilket man måste vara försiktig med när man färgar 100% ull (undvik snabba temperaturskiftningar och rör inte garnet för mycket), så jag la det i samma bunke som jag använde från början och ställde det under kranen i diskhon och spolade i först lite ljummet vatten och sedan kallare och kallare, för att kyla av garnet. Jag tog upp det och löste upp härvan och sköljde det en stund och bestämde mig sedan för att nästa färgbad skulle bli det sista för den här färgen och att jag ville färga härvan "öppen", alltså utan att sno den runt sig själv som tidigare. 

Jag tillsatte 30 droppar gul färg till färgbadet och la i garnet och lät det sjuda i 10 minuter. Sedan tog jag upp det ur färgbadet, sköljde det och tvättade det med några droppar diskmedel (mild tvål går också bra) och hängde upp det för att torka. När det var torrt så snodde jag härvan runt sig själv igen och fick då detta resultat:

För att göra ett garn med fler färger än så, så gjorde jag följande:

Steg ett var precis samma som för det röd-orange-gula garnet, 5 liter vatten och ättika i en kastrull på spisen och garnet i en härva snodd runt sig själv som blötlägges i vatten och ättika innan själva färgbadet. 

Första färgbadet bestod av 20 droppar gul färg, och jag lät härvan sjuda i färgbadet i 20 minuter. 

Sedan tog jag upp garnet, sköljde det och kylde det med vatten så att jag kunde hantera det med händerna och löste upp härvan och snodde ihop den runt sig själv igen, fast från ett annat ställe, så att det blev lite variation i vilka delar som var utåt (och därmed också absorberar mer färg). 

Andra färgbadet bestod av 50 droppar röd färg och det fick sjuda i 20 minuter. 

Olika färger tas upp olika snabbt och rött är den färg som absorberas snabbast. Man får därför ett helt annat resultat om man först färgar garnet rött och sedan gult, än om man först färgar det gult och sedan rött. 

Efter att ha sköljt garnet och kylt av det lite så löste jag upp härvan och gjorde två stora knutar på den istället för att sno den runt sig själv, detta för att få en mer varierad effekt på färgerna. 

Det tredje och sista färgbadet bestod av 20 droppar blå färg och det fick sjuda i 10 minuter. 

När man planerar sina färger kan det vara bra att kolla på ett färgschema och se vilka färgkombinationer som bildar vilka färger. Rött och gult blir orange; gult och blått blir grönt; blått och rött blir lila osv. Man kan sedan med hjälp av den informationen planera i vilken ordning man vill färga garnet för att få fram olika färger. 

Som ni kan se på bilden här ovan, från det tredje färgbadet så är det en väldigt ljus blå färg på garnet. Det är för att jag bara tillsatte 20 droppar färg i färgbadet. Ju mer färg, desto mörkare blir också färgen på garnet (det kan dock behöva stå och sjuda längre för att absorbera mer färg). 

Slutresultatet av den här garnfärgningen blev det här:

Jag hoppas det här hjälper lite, och att ni alla hittar på en massa roliga och spännande färgkombinationer där hemma! Det finns ju också många olika sorters färg man kan färga med - t.ex. drycken Kool-Aid som består av ett pulver som man blandar ut i vatten, men också olika sorters pigment som man kan använda sig av, eller varför inte prova på gammal klassisk växtfärgning? 

Frågor & svar

Jag har fått en del frågor om olika saker här på bloggen, och nu tänkte jag passa på att besvara i alla fall en del av dem: 

Fråga: Är det speciell karamellfärg? Var får man tag på detta i så fall?

Svar: Jag använder färg från det amerikanska företaget McCormick. Det går att hitta på engelska Ebay, bland annat. Sök på "McCormick colour" eller med den amerikanska stavningen "McCormick color". De kommer i små förpackningar om fyra färger, men färgerna går också att köpa separat.

Fråga: Lät du garnet ligga kvar i bade mellan varje färgning? Droppade du i den nya färgen direkt i badet?

Svar: Nej, jag tar upp garnet och sköljer det mellan varje färgning. Dels för att jag vill kunna få ur överbliven färg om det blivit någon sådan men också för att jag behöver kunna hantera garnet med händerna för att kunna lösa upp härvan och sno ihop den igen. Jag tar oftast lite vatten i ett glas från kastrullen och droppar i färgen där i, och häller sedan i allt i kastrullen. När jag experimenterar och tycker att färgen inte är tillräckligt stark i färgbadet så droppar jag ibland i färg direkt i färgbadet också, det är olika. Men oftast blandar jag till färgen först och tillsätter den sedan till färgbadet. 

Fråga: Är det ullgarn du färgar?

Svar: Just det här garnet är ett sockgarn och består av 75% superwash ull och 25% polyamid, men jag färgar även 100% ullgarn. Tekniken är lite annorlunda dock, eftersom man måste vara mycket mer försiktig med ett garn som är 100% ull och som inte är superwashbehandlat. 

Fråga: Behöver man fixera färgerna sedan?

Svar: Jag har inte gjort det, och jag har inte upplevt att mina färger bleknat eller att de färgat av sig på något i tvätten eller så. Det beror ju naturligtvis på vilken typ av färg man använder och även på vilken typ av garn det handlar om. Om man inte är säker på hur det funkar så får man testa sig fram lite.

Fråga: Går det att färga i micron?

Svar: Ja, det går alldeles utmärkt. Dock får man inte riktigt samma effekt som här, eftersom garnet flyter i vattnet som sjuder och därmed rör sig lite och vatten tränger in i härvan på lite olika ställen, medan de allra flesta inte har tillräckligt med plats för en jättegryta i micron och då får man istället antingen använda små pytsar eller "måla" garnet med färg och sedan fixera den i micron. 

Fråga: Hur mycket övning krävs för att få såna resultat? Hur många nystan förstör en nybörjare innan man lyckas?

Svar: Man behöver nödvändigtvis inte förstöra ett enda nystan. Jag skulle säga att om man aldrig har färgat garn innan, så ta ett ullgarn som du inte är rädd om och inte har tänkt använda till något speciellt (jag köpte billigt ullgarn på second hand när jag började att experimentera med att färga) och gör små, små härvor med kanske bara ett par tre meter garn, som du sen kan färga i små färgbad och testa lite med. Kom dock ihåg att räkna om mängden färg så att proportionerna stämmer. 50 droppar röd färg i en liter vatten till 5 gram garn blir en väldigt annorlunda färg jämfört med 50 droppar röd färg i 5 liter vatten till 100 gram garn.

Fråga: Är garnet till salu? Färgar du på beställning?

Svar: Skicka mig ett email (klicka här) för mer info.



Det var allt för nu. I morgon ska jag gå på inte mindre än två evenemang med anledning av World Wide Knit in Public Day, och kommer att blogga om det också. Det blir spännande!

/ Stefan

Garnleverans och nattlig garnfärgning

Garnleverans

Garnkorgen i Sundsvall borde vara en inspiration för de allra flesta onlinebutiker! Jag beställde garn därifrån på måndag morgon och kunde hämta det hos posten på tisdag eftermiddag. Hur smidigt som helst. Dessutom har de bra priser och en hel del garner som kan vara knepiga att hitta på andra ställen.
Det blev fyra ofärgade härvor sockgarn från Schoppel Wolle och en härva Malabrigo Sock i färgen Impressionist Sky.

Jag verkar vara inne i en period av att vilja sticka sockor nu, och det är ju bra, eftersom jag i ett svagt ögonblick för ett tag sedan lovade att jag skulle blogga om olika sätt att sticka sockor på osv. 

Nattlig garnfärgning

Jag är en utpräglad nattmänniska. Jag har väldigt svårt att gå upp tidigt på morgonen och är däremot hur pigg som helst på natten, eller i alla fall fram till fem-snåret på morgonen. Så även i kväll, även om jag måste upp tidigt i morgon då det är mycket att göra. 

Nåväl, jag ställde mig vid spisen och färgade lite garn, i alla fall. Det kan ju aldrig vara fel. :)

Att färga garn hemma på spisen är inte svårt. Allt man behöver är en kastrull som man inte är rädd om (och som man helst inte tänker laga mat i efteråt heller), en skål eller liknande, gärna i glas, för att lägga garnet i när man sköljer det, ättika, någon form av färg (karamellfärg funkar väldigt bra, men det finns många andra alternativ också) och ett par plasthandskar om man är rädd att få färgfläckar på sig. Jag brukar använda en matlagningstång för att hantera det varma garnet med, så jag slipper bränna mina händer. 

Jag använder ca. en matsked ättika per 2,5 dl vatten. När man färgar behöver man hetta upp garnet i färgbadet, för att färgen ska fastna. Färgar man ett garn som är 100% ull är det viktigt att hålla koll på temperaturen i vattnet, så att det inte blir för varmt och kokar, då man riskerar att garnet tovar sig. På samma sätt bör man vara försiktig med alltför snabba temperaturskillnader, samt att man inte rör garnet för mycket när det är blött, då alla dessa faktorer kan göra att det tovar sig. 

Garnet jag färgade nu är dock 75% superwash ull och 25% polyamid (nylon), så det är inte lika känsligt som ett garn som är 100% ull. 

Garnet började som en alldeles vanlig ofärgad härva sockgarn. 

Efter att ha legat i blöt i vatten och en skvätt vinäger, medan en stor kastrull stod och sjöd på spisen (vatten och vinäger, även det), så blandade jag lite gul karamellfärg (av amerikanskt märke - McCormick) och började med att färga hela härvan i en melerad saffransgul färg. 

För att ge den lite kontrast, så färgade jag den sedan med en blå färg. Blå och gul blir ju tillsammans grön, och mycket riktigt blev en del av garnet också grönt, även om en del av det blev blått och eftersom jag färgade det i en tvinnad härva på det här viset, så blev delar av garnet fortfarande gult. 

Sedan var det dags för ännu en färg. Den här gången blev det ordentligt med rött i färgbadet!

Efter det tog jag upp härvan och färgade den lite till med lite extra blått, för att få lite mer färg på de få ställen som fortfarande var vita. Slutresultatet blev följande spännande multifärgade härva:

Det ska bli väldigt spännande att sticka med den sedan, och jag längtar redan efter att få sätta igång och färga nästa härva garn! 

/ Stefan

KIP, garnshopping och sockor

KIP & garnshopping

Nu är vi inne i veckan som är World Wide Knit in Public Day (KIP). Det var från början bara en dag, men det blev svårt att organisera hela stickningsvärlden under en och samma dag, så nu har man utökat det till en hel vecka istället. Det innebär att det finns massa olika grupper som ses och stickar ute i offentligheten under den här veckan.
Jag var själv inblandad i planeringen av ett sådant evenemang i lördags, på Mariatorget i Stockholm. Tyvärr slutade det med att jag inte kunde vara med själv, men de bilder jag sett därifrån tyder på att det var väldigt trevligt och jag ser fram emot nästa del av KIP Stockholm 2013, som går av stapeln nu på lördag, den 15 juni, kl. 13-17, men då i Kungsträdgården.

Anledningen till att jag inte kunde gå till Mariatorget i går var att jag var tvungen att åka upp till mina föräldrar och hjälpa till i trädgården över helgen. Min sambo och jag satte oss i bilen och åkte upp i fredags kväll. I går, lördag, så behövde vi åka in till Gävle för att köpa lite grejer och så, och då kom vi på att vi nog borde kolla om det fanns någon garnbutik som hade öppet en lördag sådär, och det fanns det! Vi åkte till CentrumBoden i Bomhus centrum, Klockar-Calles gata 4. Där pågick ett KIP-evenemang för fullt och det fanns en hel massa garner att titta på och en massa trevliga människor att prata med. Efter att ha handlat fem nystan sockgarner och en hel del knappar, så lyckades vi göra det vi egentligen skulle göra och sedan åka hem till mina föräldrar igen.
CentrumBoden är en jättetrevlig butik med bra priser och jag kan verkligen rekommendera er som bor i eller råkar åka förbi Gävle att ta en sväng förbi där!

Sockor

Efter att ha stickat från tån, ökat och sedan minskat och tillslut också klippt lite i stickningen, ser nu min "discovery sock" ut på följande vis:

Jag har stickat en bit på skaftet och kommer nog inte göra det alltför långt eftersom detta egentligen bara är en test. Jag tänker dock sticka en likadan socka till, så att jag kan använda dem om jag känner för det så småningom. Ett halvt nystan garn räcker dessutom inte till så mycket mer än en socka, så det är nog lika bra att "sticka upp" det garnet till en andra socka också. 

Detta är alltså modellen från Cat Bordhis bok "Personal Footprints for Insouciant Sock Knitters", där man ritar av sin fot på en bit kartong och sedan stickar en testsocka (i boken kallad "doscovery sock") som man börjar från tån och sedan stickar längs med foten (man provar den hela tiden, för att se när man måste öka och minska), sedan gör man hälen och sedan klipper man upp ovansidan och stickar benet. Det var lite läskigt att klippa upp sockan, men det gick bra och jag känner mig inte alls orolig för att det ska gå upp eller så nu. Det känns väldigt stabilt och bra och det blev en snygg övergång också. 

Eftersom vi hade en del tid hos mina föräldrar nu och jag satt med fem nyinköpta nystan sockgarner, så började jag även på en testsocka till min mamma också. Den stickar jag i Kunstgarn från Hjertegarn och med stickor 2.5 mm. Jag hann göra tån, själva foten, hälen och klippa upp för benet samt göra några varv där också. Nu har jag dock samlat all information jag behöver för en socka i mammas storlek i den masktätheten, så nu kan jag sticka sockor till henne i vilket annat garn jag vill, så länge det har ungefär samma masktäthet som Kunstgarn. Om jag får en annan masktäthet så måste jag antingen räkna om mönstret eller göra en ny testsocka. 

Fördelen med den här sockstickningstekniken är att det är väldigt enkelt att få perfekt passform på sockan. Dessutom gör man alla ökningar och så på undersidan av foten, så man kan lätt göra ett mönster på sockan och hitta på alla möjliga personliga grejer, vilket ju är kul. 

Nackdelen är att om man vill byta till ett annat garn, som ger en helt annan masktäthet, så måste man antingen räkna om mönstret (vilket spontant känns lite krångligt, men går ju absolut att göra) eller sticka en ny testsocka, vilket i sin tur betyder att man måste ha personens fot i närheten tills man kommit till att  börja sticka själva benet på sockan. Det är med andra ord en svår metod att använda sig av om man vill överraska någon med ett par sockor som en present, förutsatt att man då inte bor tillsammans med personen i fråga och kan prova sockan på dem när de sover utan personen vaknar... 

Jag har nu fått upp ögonen för det här med att färga sockgarner, så...så småningom kommer det kanske ett inlägg med lite info och experimenterande kring det också. Vi får se. :)

/ Stefan

Att inte kunna hålla sig...

Ja. Jag erkänner. Jag kunde inte hålla mig.

Jag läste igenom Cat Bordhis bok "Personal Footprints for Insouciant Sock Knitters" på pendeltåget häromdagen och väl inne i stan kunde jag inte hålla mig från att köpa med mig lite "testgarn" hem... Nu har jag suttit och teststickat och än så länge går det rätt bra. Jag har gjort en tå, mätt upp för hälen och gjort ökningar för fotens omkrets på olika ställen. Jag har också klippt upp stickningen (!) och börjat sticka själva benet.

På bilden här så ser vi steget innan man klipper i stickningen. Man stickar först från tån (med hjälp av en alldeles fantastiskt smart uppläggning som är signerad Judy Becker, samma kvinna som uppfunnit Judy's Magic Cast-On) och efter man mätt sockan runt foten och gjort diverse ändringar längs vägen, så ser det ut såhär. Steget efter är att man plockar upp en maska mellan stickorna som man satt i stickningen och klipper upp den, sen är man redo att börja sticka benet på sockan.

Jag stickar med KnitPro-stickor (Karbonz) i storlek 2.75 mm och med garnet Supersocke, 6-ply från ONline. Ett nystan är 150 g och jag har delat upp det i 2 x 75 g och det kommer räcka mer än väl. Jag har skostorlek 45-46, och vanligtvis brukar man i garnaffärer få höra att ett sånt här nystan räcker till ett par sockor i storlek 42-43, men det beror ju naturligtvis på vilken typ av socka man stickar och om den har mönster eller strukturstickning av något slag osv.

I morgon fortsätter stickandet av sockbenet och jag hoppas kunna återkomma med bild på hur sockan ser ut på foten i morgon kväll eller så.

/ Stefan

Mer shopping och en väntan som äntligen (!) är över

Shopping

För tre år sedan öppnade garnaffären Litet nystan och nu firar man detta genom att hela veckan ge rea på olika saker. I går var det 20% rabatt på Färgkraft Pälsblend (som jag tidigare stickat en sjal i, som jag tänkte återkomma om senare i det här inlägget), Noro Silk Garden och Noro Sekku. I dag var det 15% rabatt på hela KnitPro-sortimentet, och jag passade på att komplettera stickparken här hemma lite, men några olika storlekar och utbytbara spetsar och sånt.
Resten av veckan bjuder på rabatter på danska Geilsk och Hanne Falkenberg (onsdag), Palino, Pallas och Pimabomuld (fredag) och slutar på lördag med 15% rabatt på Litet nystans eget handmålade garn.

Litet nystan ligger på Sankt Paulsgatan 20. Man åker lättast dit med tunnelbanans röda linje, station Mariatorget. När man stigit av tåget tar man uppgången mot Mariatorget och sedan är det mer eller mindre bara runt hörnet (eller runt ett par hörn, om man ska vara petig).

Jag gillar Litet nystan för den trevliga servicen och det väldigt fina garnutbudet! Jag gillar generellt inte affärer som kanske mer eller mindre bara säljer garner från DROPS (som har en del bra garner, men som också har en del inte fullt lika bra garner, vilket jag tänkte återkomma om senare i ett garnrecensions-inlägg), vilket känns lite fantasilöst och "fattigt". Litet nystan har verkligen fina grejer och det är inte speciellt ofta jag kan gå in där utan att "råka" köpa något! :)

Sjalen som jag stickat i Färgkraft Pälsblend är designad av Alexandra Beck och heter "Murcía". Den finns som gratismönster på Ravelry om man klickar här. Jag stickade min variant i färgen "Glam Goth" och det gick åt nästan en hel härva garn, kanske kan det som blev över räcka till ett par små handledsvärmare men det är nog lite tveksamt...

En väntan som äntligen (!) är över

Så damp den tillslut ned i brevinkastet - Cat Bordhis bok Personal Footprints for Insouciant Sock Knitters! Jag har läst igenom den och tänkte börja sticka en sk. "discovery sock" antingen i kväll eller i morgon. Det är en spännande teknik och det ska bli spännande att se hur sockan och mönstret växer fram! Jag kommer naturligtvis att blogga om den under resans gång. 

/ Stefan

Kofta, garnshopping och väntan...

Kofta

Nu är det väldigt länge sedan jag skrev ett inlägg här och det har flera olika anledningar, men nu är jag här igen och ett inlägg håller på att ta form. Hoppas ni ska tycka det är intressant och/eller bra. :)

Jag stickar en kofta. Den är till min systerson som nyligen fyllt sex månader. Det är väldigt praktiskt att ha syskonbarn att sticka till, då man kan testa nya tekniker och sånt på de små kläderna som ju går rätt snabbt att sticka. Jag är inne på att börja designa saker själv och det känns praktiskt att börja med små saker som barnkläder då. Sedan kan man ju egentligen bara förstora mönstret och göra en vuxenvariant om man vill och om man tycker att det blev snyggt.

Jag började med att rita upp på ett ungefär hur jag vill att koftan ska se ut när den är färdig.

Sedan stickade jag en provlapp, beräknade masktätheten och bestämde mig för hur jag skulle sticka koftan. Jag har valt att sticka den nedifrån och upp och att sticka höger och vänster framstycke och bakstycket tillsammans, så att jag slipper sy ihop koftan i sidorna sedan. När jag kommer upp till ärmarna kommer jag sticka alla tre delarna för sig.
Sedan beräknade jag antalet maskor jag behöver för de olika delarna och började sticka.

Jag skriver en beskrivning av hur jag gör under tiden jag stickar, så att jag kan gå tillbaka och se vad jag gjort senare och även dela med mig av beskrivningen till andra. 

I nuläget har jag stickat upp till där ärmhålen ska börja, och jag hoppas kunna sticka klart bak- och framstyckena inom ett par dagar eller så. 

Garnet jag stickar i kommer från Sublime Yarns och heter Cashmere Merino Silk DK och är 116 meter per 50 g och består av 75% merino, 20% silke och 5% cashmere. Det är ett otroligt mjukt garn och är inte alls stickigt. Det är inte heller sådär "ullvarmt" som många garner kan vara, och som man kanske vill ha till ett plagg till en vuxen som är tänkt att ha på sig under jackan på hösten eller vintern, men i det här fallet vill jag få fram något lite svalare som inte är för varmt att ha på sig även en sval sommarkväll. 

Garnshopping

I helgen åkte min sambo och jag upp och hälsade på mina föräldrar. De bor strax söder om Gävle och i går, söndag, så tog vi en tur med bilen för att titta på lite gamla ställen där släktingar bott. Ett av de första ställena vi åkte till var Jädraås, som inte ligger speciellt långt från Ockelbo. Det tog inte speciellt länge innan vi fick se en skylt om en garnaffär som dessutom skulle vara öppen, och vi stannade till och gick in. Vi hade hamnat på jättetrevliga Tallbo Garn i Jädraås, som för närvarande har öppet på söndagar, då man också har stickcafé. Ingen av oss hade med oss någon stickning, så vi nöjde oss med att "bara" handla. 

Det fanns en massa helt fantastiska garner (till jättebra priser dessutom!) och det blev en ganska ordentlig hög som fick följa med hem. 

Om ni bor eller råkar vara i närheten, så kan jag verkligen rekommendera ett besök till Tallbo Garn! De har som sagt för närvarande bara öppet på söndagar, men det går alldeles utmärkt att ringa innan och komma förbi någon kväll i veckan också. Det är en jättemysig hemma-hos-butik som verkligen är värt ett besök (de tar dessutom kort!). 

Väntan...

Sedan var det ju det här med väntan. Jag väntar och väntar på Cat Bordhis bok "Personal Footprints for Insouciant Sock Knitters". Jag är verkligen taggad och vill börja sticka sockor nu med en gång, men boken har inte kommit än och jag är verkligen så nyfiken på den här tekniken och vill inte "slösa" garn och energi på att sticka ett par "vanliga" sockor, utan jag försöker hålla ut till boken kommer, så jag äntligen får testa det här spännande och smarta sättet att sticka sockor på! 

Hoppas ni alla har det bra och att allt går bra med stickningen!

Stefan