Pridestickning & nattlig stickning / Pride Knitting & nocturnal knitting

Pridestickning

Under veckan som gått har det varit pridefestival i Stockholm. Jag har inte deltagit speciellt mycket, men jag spelade en pridekonsert tillsammans med några kollegor i torsdags. Det var allt jag hade planerat för pride i år, men det kom att ändra sig... 

I gruppen Online Stickcafé på Facebook, där jag är medlem och gärna hänger och pratar stickning (och ibland även lite annat) med andra, så dök frågan om en queer syjunta upp. Det var en tjej som helt enkelt undrade om det fanns något underlag för en sådan i Göteborg, då hon och hennes kompis hade tänkt anordna detta. Det verkade ju som ett jättebra initiativ! Det tog dock inte lång stund förrän upprörda stickare undrade om varför i hela fridens namn man ska utesluta alla andra som inte är queer och någon gick så långt som att dra det till "vi är skapade till man och kvinna". 

Jag har väldigt svårt för folk som inte kan acceptera att alla är olika och att man ska få älska den man vill (läs: är skapt för att älska). Många klagar under prideveckan för att det är HBTQ-människor överallt i stan och att heterosexuella minsann inte har någon parad för att visa upp sin sexualitet för världen - på det finns ju bara ett (egentligen två) svar: Var glad för att det inte behövs (och ni har ju kvällspressen)!

Min sambo och jag pratade om att vi kanske kunde organisera en pridestickning och jag skapade ett event på Facebook och började bjuda in lite folk från Stickklubben Stockholm. Det visade sig snart att jag behövde anpassa eventet lite och bjuda in även medlemmarna från Online Stickcafé. Sedan tog det inte lång stund innan eventet hade spridits för vinden via både Twitter (tack vare Maria), Hemslöjden och Stickpodden! Helt fantastiskt och tack till alla som varit med och spridit eventet!

Cirka tjugo minuter tidiga kom vi fram till trappan på Sergels Torg. Det var ingen som stickade där då, och människorna som rörde sig runt där anade nog inte vad som skulle komma att hända... Det tog inte mer än tre fyra minuter så dök Pyttipanna-sjalens skapare Maria upp och sedan droppade det in en efter en och ibland var de till och med flera åt gången! 

Många stannade upp och såg fundersamma ut, och många log och frågade om de fick fotografera (de flesta fotograferade nog utan att fråga, dock, vilket var helt okej det med). Folk som satt i närheten började fråga varför vi var där, och vad vi stickade på. 

(foto: Maria Sandström)

Det var jättehärligt att se att så många dök upp på pridestickningen och jag hoppas verkligen det blir en tradition som vi kan fortsätta med även under nästa års pridefestival! Dock hoppas jag verkligen att vi kan ses och sticka tillsammans innan dess, för även om man fick stensmak i baken av trappan och man blev solbränd på de mest underliga ställen och fingertopparna är lite ömma efter dessa dryga sex timmars stickning (!) så var det hur kul som helst och jag längtar redan till nästa gång! :)

Nattlig stickning

Efter två dagar med rätt intensiva prideaktiviteter så har dagen i dag mest ägnats åt att sova och vila. Det blev inte mycket stickning gjord i går kväll efter pridestickningen, däremot satt jag i soffan i nästan två timmar med flera garnnystan och stickor framför mig och bara tittade på dem, men kunde inte komma mig för med att varken plocka upp dem eller att sticka på något projekt som jag redan påbörjat...

Dock blev det lite nattlig stickning nu på natten, när luften kändes svalare och fingrarna inte var lika ömma längre. Det blev några varv på koftan "Bridgeport" av Todd Gocken och några varv på sjalen "Vulpix" av Stephen West (som jag ju redan stickat i ett ex, men som jag nu stickar en gång till, i det fantastiska garnet Malabrigo sock). 

I morgon ska jag färga några härvor garn och sedan sticka vidare! 

Sticka lugnt!

/ Stefan

Pride Knitting

This past week has been pride week in Stockholm. I haven't participated much, but I did play a Pride Concert together with some colleagues last Thursday. That's all I had planned for Pride this year, but it was all to change...

In the group Online Stickcafé (a group mainly in Swedish) on Facebook, where I'm a member and am happy to hang out and chat about knitting (and sometimes a bit of other things too), someone raised the question about a queer knitting group. A girl asked the question if there was any interest in such a group in Gothenburg, since she and a friend of hers had been thinking about arranging one. It all seemed like a great idea! You didn't have to wait too long though, before upset knitters started questioning why in the world you'd need a knitting group like that and why you'd want to exclude people who aren't queer and somebody even when as far as the "God made us man and woman" argument. 

I really can't stand people who can't accept that everyone is different and that you should be able to love the one you want (or rather, the one you need to love). Many people complain during pride week over the fact that the whole city seem to be filled with LGBT people and that heterosexuals don't have a parade to flaunt their sexuality - to which there's only one (or two, really) answer: You should be happy that you don't need one (and you have the tabloids)! 

My partner and I talked about maybe trying to organise a Pride Knitting and I started an event on Facebook and started to invite people from the more local group Stickklubben Stockholm. As it turned out I had to adjust the event a bit and also send invites to the members of Online Stickcafé. After that it just spread to the wind on Twitter (thanks to Maria), Hemslöjden (the national handicraft organisation) and Stickpodden (a knitting podcast in Swedish)! Absolutely amazing and thank you so much to everyone who helped to spread the event!

About twenty minutes early we arrived at the stairs on Sergels Torg. There was nobody there knitting then, and the people who where moving around the place probably didn't have a clue as to what was going to happen... It didn't take more than three or four minutes for the maker of the Pyttipanna shawl (which I've written about in the entry: The "Pyttipanna" shawl and flax) Maria to show up and after that the knitters just kept dropping in one after another and sometimes even several at a time! 

A lot of people stopped and looked perplexed and many of them smiled and asked if they could take pictures (most of them probably took pictures anyway, which was fine too). People sitting around us started asking why we where there and what we where knitting. 

(photo: Maria Sandström)

It was really, really nice to see that so many people turned up to the Pride Knitting and I really hope we can make this into a tradition that we can carry on to next year's pride week! I do hope, however, that we all can meet and knit together again sooner than that, because even though my bum hurts from sitting on those stone stairs and I have a sunburn on the most odd places and my fingers are sore from over six hours (!) of knitting, it was totally fun and nice and I'm already looking forward to next time! :)

Nocturnal knitting

Having had two days of fairly intense pride activities, the day today has been spent sleeping and resting. I didn't get much knitting done last night after the Pride Knitting, however, I did sit on the sofa for about two hours with several skeins of yarn and knitting needles in front of me, but I just couldn't manage to do anything with them, or knit any on all the projects that I've started and that are lying about the place...

I did do some nocturnal knitting, though, when the air feels cooler and my fingers weren't so sore anymore. I did some rows on the cardigan "Bridgeport" by Todd Gocken and a few rows on the shawl "Vulpix" by Stephen West (which I've already knitted once, but am now knitting using the fantastic yarn Malabrigo sock).  

Tomorrow it's time to dye some yarn and then I'm going to carry on knitting!

Happy knitting!

/ Stefan